På väg till bussen gick jag förbi en gammal man med blindkäpp. Han kände med käppen på en snövall och försökte komma över gatan.
Jag frågade om han ville ha hjälp och frågade vart han skulle. Han sa att han varit på vårdcentralen och halkat 3ggr på väg hem till Söderleden så nu ville han ta sig till busshållplatsen som var mitt emot "min". Så jag tog honom under armen och följde honom dit.
Sånt där skär i hjärtat på mig och jag hoppas att någon hjälper mig om jag hamnar i den sitsen när jag blir äldre.
Det är små saker som blir viktiga i livet för oss alla en vacker dag. Tack, du är gullig!
SvaraRadera